Fale Bure Hin Unge

Godsägare. Blev högst 52 år.

Barn med ?

Noteringar

Ståt i källan www.cweden.com/genealogy/cw/pe6b640c5.html:

"Fale Bure ägde sin fädernegård Byrestad, levde 1190, uti konung Knut Erikssons tid (1167-95), efter vilkens död han vistades hos hans omyndige barn, såsom deras fostrare på deras gods Elgarå i Västergötland.

År 1199 när Konung Sverker (1196-1208) dräpte Konung Knuts söner, rymde Fale med Konung Knuts yngste son Erik hem till sin faders gård, Byrestad, och dolde honom där i 2 1/2 år, till dess han började bli man, då han drog till Norge och skaffade honom hjälp till att fordra sina fäders rike igen och hämnas sina brödersoförrätt.

När han kom tillbaka över fjällen, uppreste Fale hela Jämtland, Hälsingland och Medelpad och så mycket av Ångermanland som är intill Stinne, drog söderut och stridde med Konung Sverker vid Lena i Västergötland år 1208, som verserna ljuder i "Anno Millena bis bis deco celeno pleno beclum Sverikonis Stetin in Geflo Geronis, contigiet in Lenum". Två Danske löpo enom Svenskom Sverom togo derom Werbere plerum. Ty de danske hjälpte Konung Sverker mot Herr Erik, sedan konung Swerker vart slagen år 1210 vid Gefle bro och Erik Knutsson var kommen till regering, gjorde han Fale till Herre och förbättrade hans ärvda adelskap och gav honom en beväpnad arm till sköldmärke därför att Fale burit honom på sin arm under farligheter, och på hjälmen norska vapenyxor, därför att han med norske män hade börjat intaga riket, Konungen tillhanda: Då gav och Konung Erik honom i förläning hela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland.

Fales griftesten ligger på Schöns kyrkogård med detta vapen uthuggen, Samma vapen var med guld och ljusa färger målat, upphängt på kyrkoväggen där sammastädes och hava han själv eller hans son Herse, som familjen förmena, skrivit den krönika som i Schöns kyrka låg förvarad och innehöll vad som under Fales tid skedd var.

Han dog 1212. Uppbyggde Byresholms slott, vilket sedan blev förvandlat till Schöns kyrka.
(Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 255, av Lars Bäcklund).

I graven fanns ett skelett med en värja vid sidan om. Han var av en ryktbar stormanssläkt. Enligt sägnen om Fale Bure d.y skall han ha varit sonson till den äldre Bure. Han blev liksom sin farfar en framstående man med kungliga förbindelser. Vid slaget i Älgarås år 1205 räddade han Erik den heliges sonson, prins Erik och förde honom till sitt slott i Birsta (som på den tiden hette Burestad, efter släkten Bure). Fale hade en vapensköld med hjälm och böjd arm. Han hjälpte sedan prinsen att bli kung och som belöning gjorde han honom till Herre och förbättrade hans ärvda adelskap och gav honom en beväpnadarm till sköldmärke därför att Fale burit honom på sin arm under farligheter, och på hjälmen norska vapenyxor, derför att han med norsk män börjat inta riket. Han fick också mark i Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland."
Allt enligt Johannes Bureus."

Personhistoria

Källor